Sexuell syskonmisshandel Del 1

Sexuell syskonmisshandel inbegriper två slag: fysisk kontakt med offret och icke-fysisk kontakt. Till den fysiska hör till exempel oönskad beröring, smekningar, försök till penetration, fullt genomförda samlag eller regelrätt våldtäkt.

Exempel på icke-fysisk kontakt är blottning, att tvingas bevittna sexuella handlingar eller att strippa.

Amerikansk forskning visar att barn och ungdomar utsätter sina syskon för värre sexuella kränkningar än vad andra sexförbrytare gör, vare sig de finns i eller utanför familjen. Dessa syskonförövare tenderar nämligen att begå fler sexbrott under fler år och utövar oftare grövre övergrepp som till exempel full penetration än andra sexbrottslingar. Brotten äger dessutom många gånger rum under natten när resten av familjen sover eller när de äldre syskonen sitter barnvakt åt de yngre. När ett syskon sitter barnvakt åt ett annat kan det lätt använda sig av den makt som det fått av föräldrarna för att misshandla sitt syskon på olika sätt inte bara sexuellt. På grund av den brottsliga handlingens särskilda natur, har de en tendens att förbli oupptäckta. Många gånger förekommer också hot om repressalier i samband med de sexuella övergreppen och det gör att offren inte vågar berätta.

Alla de ovan nämnda kränkningarna inträffar oftast inom ramen för vad som kan ses som våldtäkt, då de sker genom fysiskt tvång, hot eller manipulation. Många gånger skjuter dessutom förövaren över skulden för den sexuella handlingen på offret, för att själva slippa från sitt ansvar. Då kan de till exempel säga saker som: ”Du ville det också!” eller ”Du njöt av det!” Och det gör att det helt igenom oskyldiga offret känner sig ännu mer skuldbelagd av ett övergrepp som redan omgärdas av så mycket hysch pysch och skamkänsla, speciellt om offret upplevt någon form av njutning under kränkningen. Men eftersom handlingen skett under tvång, är det viktigt att förstå att offret är oskyldigt. Den starkaste och mest förekommande känslan som ett offer för sexuell syskonmisshandel genomsyras av i samband med de sexuella övergreppen är rädsla.

Många syskon försöker också att göra sina offer till medbrottslingar för den sexuella kränkningen genom att utnyttja, ljuga för, utföra påtryckningar på eller muta sina offer till att underkasta sig övergreppet. Och ofta slutar dessa övertalningsförsök med att offret går med på att ha sex antingen på grund av olika omständigheter eller för att offret inte är tillräckligt moget för att säga ifrån. Även om ”medbrottslingarna” övertalas till att hålla tyst är deras emotionella smärta i form av ångest, skam och skuld inte desto mindre än för andra överlevare. De enda yttre tecken på detta inre känslokaos är att offren tenderar att bli tillbakadragna, tystlåtna och bara vill vara ifred.

Hos barn innebär en ålderskillnad på två till fyra år att de mognadsmässigt ligger mycket långt ifrån varandra. Därför gör skillnaden i tillväxt och kroppslig utveckling att det är mycket lätt för ett äldre syskon att lura ett yngre till sexuella handlingar.

Dessutom omges de sexuella kränkningarna som sagt ofta av hemlighetsmakeri. Liksom när det gäller vuxna förövare tenderar syskon att närma sig sina offer på ett vänligt sätt. De kanske säger saker som att det som händer skall vara deras egen lilla hemlighet och på så sätt förför de och förmår de sina offer att genomlida övergreppen i det tysta. Men det är också vanligt att de använder sig av hot eller tvång för att hindra offret från att berätta om övergreppen. Ibland kan de till och med hota att döda sitt syskon om det inte håller mun.

Nu är det slut på inlägget för den här gången. Ta hand om er själva och varandra. Tack för mig. Vi ses om ni vill nästa vecka.

Helén

 

Källa:

Bok: Perilous rivalry av Vernon R. Wiehe, Teresa Herring, 1991

Bok: Sibling abuse av Vernon R. Wiehe, 1997

Internet:

http://www.aaets.org/article214.htm

© Helén Varenius – text och foto

 

P.S. Så har det hänt igen. Jag tror aldrig att jag kommer att riktigt kunna vänja vid dessa rapporteringar kring terrorattentat. Jag är verkligen förfärad över vad som hände i London igår kväll och jag känner så med de drabbade och deras familjer.