PTSD Del 1

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett ångestsyndrom som orsakas av mycket stressande, skrämmande eller obehagliga händelser. Detta ångestsyndrom är därför vanligt förekommande hos personer som utsatts för syskonmisshandel.

Personer som har PTSD återupplever ofta den traumatiska händelsen genom mardrömmar eller så kallade ”flashbacks”, och kan då uppleva känslor av utanförskap, irritation och skuld. De kan också få problem med sömnlöshet, och koncentrationssvårigheter.

Symtomen är många gånger så svåra och långvariga att de får en betydande inverkan på den utsatta individens dagliga liv. Vissa personer med PTSD kan uppleva långa perioder då deras symptom är mindre påtagliga, följt av tillfällen då de är värre. Dessa faser kan vara i allt från ett par timmar till flera månader. Utlösande faktorer kan då till exempel vara stress eller mobbning. Andra har konstanta, svåra symtom. PTSD kan också leda till arbetsrelaterade problem och svårigheter i sina relationer; speciellt med det motsatta könet.

I de flesta fall utvecklas symptomen under den första månaden efter en traumatisk händelse. Men ibland kan det dröja månader eller till och med år innan tecknen börjar visa sig.

De specifika symtom på PTSD som finns kan variera mellan olika individer, men delas i allmänhet in i de kategorier som beskrivs nedan.

Den vanligast förekommande indikationen på att någon har PTSD är när en person ofrivilligt och intensivt tvingas återuppleva den traumatiska händelsen i form av:

  • återblickar
  • mardrömmar
  • repetitiva och plågsamma bilder eller känslor
  • fysiska förnimmelser – såsom smärta, svettningar, illamående eller darrningar

Vissa människor fastnar dessutom i en ständig rundgång där de om och om igen i tankarna återupplever plågsamma erfarenheter, men utan att för den skull komma vidare i sina reflexioner. De tenderar även att ställa sig frågor som hindrar dem från att komma till rätta med upplevelsen. De kan till exempel fundera över varför händelsen hände just dem och om de kunde ha gjort något för att stoppa den, vilket lätt leder till känslor av skuld eller skam.

Att försöka undvika att bli påmind om den traumatiska händelsen är ett annat viktigt kännetecken på PTSD. Detta innebär vanligtvis för den drabbade att undvika vissa personer, situationer eller platser som påminner om traumat, eller att undvika att prata med någon om upplevelsen. Många människor med PTSD försöker därför att skjuta undan minnet av händelsen genom att distrahera sig med arbete eller fritidsintressen. Andra återigen försöker att ta itu med sina känslor genom att försöka att inte känna något alls. Detta kallas emotionell bedövning. Det i sin tur kan leda till att personen isolerar sig och blir tillbakadragen, och att man ger upp fritidssysselsättningar som man tidigare tyckt om.

Nu är det slut på inlägget för den här gången. Ta hand om er själva och varandra. Tack för mig. Vi ses om ni vill nästa vecka.

Helén

Ni får gärna kommentera, men var snälla och gör det med respekt och gott omdöme.

Källor:

Internet:

http://www.rcpsych.ac.uk/healthadvice/problemsdisorders/posttraumaticstressdisorder.aspx

http://www.nhs.uk/Conditions/Post-traumatic-stress-disorder/Pages/Complex.aspx

© Helén Varenius – text och foto