Långvariga besvär av syskonmisshandel Del 3

Problem med relationer forts.

Om barn känner sig osynliga som små, kan de få svårt att tro att någon faktiskt kan älska och uppskatta dem när de blir äldre. De negativa känslor som de har utvecklat mot sig själva i barndomen, blir efter hand till en del av offrets personlighet. Därför upplever syskonmisshandlade många gånger en konflikt inom sig själva, när någon är vänlig mot dem. Offret blir förvirrat för det vet inte om det skall identifiera sig med den kärleksfulla personens synvinkel eller sin egen välbekanta syn på sig själv.

Därför reagerar offret ofta med misstänksamhet och misstro när någon är snäll mot honom eller henne. Det drivs av sin rädsla för intimitet och börjar omedvetet att använda sig av olika försvarsreaktioner som förhindrar kärlek. Offret kan tänka tankar som att om bara folk kände mitt verkliga jag så skulle de inte tycka om mig. Det försöker sålunda att göra sig mindre älskvärd, så att det inte behöver riskera att bli sårad eller sviken. Att hålla den emotionella garden uppe kan minska oron över att vara för nära någon, men den kommer å andra sidan också till en stor kostnad. Agerar offret på sina farhågor bevarar det sin negativa självbild, men hindrar sig självt samtidigt effektivt från att uppleva den stora glädje som en kärleksrelation kan medföra.

Andra biverkningar

Många överlevare utvecklar dessutom en psykisk överkänslighet som gör att de blir ytterst känsliga för kritik. Det är som om de fortsätter att också i vuxen ålder förvänta sig att bli kränkta och förnedrade av andra. De tenderar därför att tolka alla kommentarer de får på ett negativt sätt, trots att intentionen var att ge en komplimang.

Att ofta övermannas av överväldigande känsla av ilska och/eller irritation är en annan biverkning som många överlevare delar med varandra. De känner sig därför ofta arga utan att förstå orsaken. Många gånger tenderar de dessutom att agera ut sin ilska i fel situationer. Det kan hänga ihop med känslan av maktlöshet och hopplöshet de upplevde som barn, när de inte kunde undkomma misshandeln. Många offer växer därför upp till arga vuxna som tenderar att leva ut sina aggressioner i olika situationer. En stor andel av överlevarna blir därför oförmögna att leva normala och välmående liv.

Depression och ilska är nära förknippade. Men medan ilska är riktad mot någon annan är depression en ilska som offret riktar inåt. Depression är särskilt vanligt bland de syskonmisshandelsoffer där föräldrarna vägrade att tro på dem och skydda dem från sina attackerande syskon när de var barn. De upplever därför att de förtjänade att bli kränkta.

Vissa börjar att missbruka mat, alkohol eller droger för att bemästra och kontrollera sina känslor av ilska och mindervärdkomplex och av att känna sig oälskade. Dessa sätt att hantera efterverkningarna av syskonmisshandel löser dock ingenting. Istället får överlevaren bara ytterligare ett problem på halsen som de måste handskas med – sitt missbruk.

Nu är det slut på inlägget för den här gången. Ta hand om er själva och varandra. Tack för mig. Vi ses om ni vill nästa vecka.

Helén

Ni får gärna kommentera, men var snälla och gör det med respekt och gott omdöme.

Källor:

Bok: Perilous rivalry av Vernon R. Wiehe, Teresa Herring, 1991

Bok: Sibling abuse av Vernon R. Wiehe, 1997

Internet:

https://varjelitenbit.wordpress.com/2012/12/04/social-traning-for-barn/

http://www.psychalive.org/fear-of-intimacy/

https://posttraumatiskstress.com/psykisk-misshandel-och-barn/

https://sv.wikipedia.org/wiki/Inl%C3%A4rd_hj%C3%A4lpl%C3%B6shet

© Helén Varenius – text och foto