Introduktion till syskonmisshandel

De allra flesta svenskar har åtminstone ett syskon. Studier visar att folk som växer upp med syskon generellt sett har bättre sociala färdigheter än de som är ensambarn. Det har att göra med att de under uppväxten på ett naturligt sätt lär sig att visa hänsyn och att dela med sig till andra och hur man umgås.

Syskonrelationen är den längsta relationen som man har med någon annan människa. Den varar längre än med den man har med sina föräldrar eller med sina barn. Den överlever som regel även vänskap och parrelationer. Man har oftast fötts ur samma kropp och delar en gemensam historia. Ingen vet därför så mycket om dig som dina syskon. En syskonrelation som fungerar kan därmed utgöra ett fantastiskt stödsystem genom hela livet för vissa. För andra kan en dysfunktionell syskonrelation istället leda till ett totalförstört liv.

Alla familjer har sin beskärda del av problem och således är ingen familj perfekt. Av den orsaken uppstår det emellanåt enstaka konflikter mellan de olika familjemedlemmarna. Det finns inga undantag från denna regel. På samma sätt är det när det gäller syskon. Inga syskon är alltid sams. Också i välfungerande familjer kivas och bråkar barnen med varandra ibland, utan att det är något att oroa sig för. Då kan det istället utgöra ett verktyg för dem att lära sig hur det sociala spelet fungerar.

Den här bloggen skall inte handla om när syskonrelationen fungerar, utan om de ofta livslånga problem och trauman som uppkommer när den inte gör det, det vill säga när det är fråga om syskonmisshandel. Att ha en konflikt med ett syskon eller att inte komma överens med det, är inte detsamma som att det förekommer syskonmisshandel.

Vissa väljer att kalla syskonmisshandel för syskonbråk eller syskonmobbning. Men jag upplever att dessa ord är alltför milda när det gäller att beskriva vad övergreppen egentligen innebär. Ordet syskonvåld känns inte heller rätt, på grund av att syskonmisshandel kan vara syskonmisshandel utan att något som helst våld är inblandat i kränkningen.

Det här är den allra första posten i den här bloggen och jag planerar att i fortsättningen göra ett inlägg i veckan, på söndagar. Den är bloggen är i första hand tänkt att sprida fakta om syskonmisshandel och jag kommer här bland annat att ta upp på vilka sätt syskonmisshandel kan ta sig uttryck, varför syskonmisshandel sker, vilka skador som offer kan ådra sig samt de många gånger livslånga konsekvenser som övergreppen får för de utsatta. Min förhoppning är följaktligen att sprida lite ljus över ett ämne som det nästan inte alls talas om.

Jag som skriver heter Helén och har utsatts för syskonmisshandel under många år av min syster. Kränkningarna har till på köpet alltid skett oprovocerat. Eftersom övergreppen har fortsatt i vuxen ålder, har jag och min syster inte längre kontakt. De olika misshandelsteknikerna som min syster har använt mot mig är följande:

Hon har gjort bort mig socialt och fått mig att bryta samman inför andra. Hon har skrämt mig med spökhistorier. Hon har jämfört mig med sig själv och andra och då alltid till min nackdel. Hon har förtalat mig och förstört relationer för mig. Hon har projicerat tankar, känslor och egenskaper som hon inte tycker om hos sig själv på mig. Hon har kommit med obefogad kritik och har klandrat mig på ett sådant sätt så att det skall orsaka så mycket skam, skuld och ångest hos mig som möjligt. Hon har tagit för sig på min bekostnad och lånat ut mina saker till andra utan att först fråga mig om lov. Hon har kommit med absurda och osanna anklagelser mot mig.

Jag väljer för stunden att utelämna mitt efternamn, eftersom min familj inte vet om att jag har startat den här bloggen. Därför vill jag ligga lite lågt just nu, men tids nog kommer jag att avslöja vem jag är.

Nu är det slut på inlägget för den här gången. Ta hand om er själva och varandra. Tack för mig. Vi ses om ni vill nästa vecka.

Helén

Ni får gärna kommentera, men var snäll och gör det med respekt och gott omdöme.

© Helén – text och foto