Vi som idag är vuxna och har utsatts för syskonvåld har ett ansvar att berätta om vad vi har varit med om, just för att attityden till detta gissel fortfarande är så normaliserad och förringande. Det känns därför viktigt att få presentera berättelser från andra utsatta, då detta även är ett ypperligt ätt att validera varandras erfarenheter på.
På så sätt kan vi även ge röst åt de barn och unga som utsätts idag och åt dem som inte vågar prata. Att det faktiskt inte är fråga om några ömsesidiga bråk utan att det i stället handlar om relationer där ett syskon varit och i vissa fall fortfarande är våldsutsatt och där förövaren är ett annat syskon.
Eftersom det är så få utsatta som öppet vill prata om sina erfarenheter av syskonmisshandel är det lätt att få intryck av att det inte är något stort problem i Sverige. Men troligtvis finns det väldigt många offer för denna omständighet och om jag som redaktör ska vara så djärv att själv försöka mig på en gissning, skulle jag uppskatta att det finns ca 1,3 miljoner vuxna överlevare samt ca 655 000 barn som utsätts varje år. Uppskattningen bygger på siffror som gäller för hur utbrett fenomenet är i USA och även om siffrorna inte skulle stämma fullt ut, kan de ändå ge en fingervisning om hur gigantisk företeelsen faktiskt är. Att känna till att det är så pass vanligt kan förhoppningsvis också minska skamkänslorna av att ha blivit utsatt.
Antologin är uppdelad i tre avsnitt: ett där fem kvinnor delar med sig av sina upplevelser av syskonvåld, ett som innehåller fakta och information, samt ett självhjälpsavsnitt.
Boken finns att köpa på Bokus och i Trolltoppan Webbutik.